0 Läs mer >>
Klumpeduns och otur drabbade lilla Kordita lyckades för cirka 3 veckor sedan, troligtvis få en spark av en annan häst på pannbenet. Vilket ledde till fraktur och bihåleinflammation. När jag kom till stallet såg jag på Korditas hängade huvud och kraftlöset att nåot var fel. Det rann tjockt gult snor ur ena näsborren och hon hade hög feber. Hade först ute  distriktsveterinär och hon lyssnade på hjärtat, lungorna, kollade såret där hon kunde knacka på skelletet. När hon skulle kolla såret så gav hon Kordita lugnade men pågrund av febern, började hon hyperventilera. Så veterinären gav snabbt en dos av ett medel för att få henne tillbaka lite.  Hon fick febernedsättande och antibiotika. Jag började gråta framför veterinären för var förkrossad när hon höll på med såret. Hon rekommenderade att jag skulle åka till klinik och röntga. Vilket vi gjorde och hon blev kvar i en vecka på Slöinge där de borrade ett hål för att spola bihålorna henne i 6 dagar. Bihåleinflammation pågrund av såret. Under tiden på kliniken så hade hon kolik känning så hon fick även dropp. När vi hämta hem henne så förutom en fet räkning att betala, så blev hon snabbt piggare när hon kom hem, vilket värmde hjärtat. Jag fick ge henne antibiotika med kanyl och spruta i halsen i 6 dagar
 
, vilket var lite läskigt men de gick bra. Hon har haft box vila och skötte sig exemplariskt. Nu ska vi snart tillbaks för att kolla så de går åt rätt håll. Hoppas, hoppas! 

skall fraktur och bih...

0 Läs mer >>
Ja, vad händer när pressen blir för stor och man inser de först när man inte orkar med något alls. Jag sätter stor press på mig, jag vill att det ska gå bra med utvecklingen i ridningen och för mig som ryttare, vill vara många till lags samtidigt och den innebitande oron över sjukdom i familjen. En närastående har fått en hemsk tumör i lungorna, han kämpar, han är stark och jag vill bara att han ska bli frisk. Ibland bryter jag ihop för en liten sak, alla jobbiga känslor kommer över mig samtidigt och jag faller ner i ett hål. Jag måste få falla för att kunna ta mig upp igen. Jag kan inte stå rak hela tiden, som om att inget berör mig. Jag faller ibland. Jag vill bara att han ska bli frisk igen så vi kan fortsätta äta fattiga riddare ihop.
Samtidigt är det en stark press på mig att prestera bra i skolan, jobbet och i stallet. Till slut orkar jag inte. För jag vill nå mina mål snabbare än vad jag gör och det finns inga genvägar.Men pressen sätter jag själv, det är ingen annan än jag själv. Men omedvetet pressar jag för långt och framför allt ridningen blir mindre kul, för i mitt huvud borde Kordita och jag kommit längre. Det har hela tiden varit två steg bakåt och ett framåt men skillnaden är att nu går det två steg framåt och ett bakåt. Så åt rätt håll går det ju men långsamt.
 

Vad händer när presse...

0 Läs mer >>
Dagens pass handlade mycket om galoppen, att få samling och för min del att komma ner i sadeln. Jag har i många år ridit i korta hopp läder mycket för att intresset mest legat på hoppningen och mycket stått lite i fältsits i galoppen. Nu är fokus på dressyren och vid galoppen så ställer jag mig automatiskt upp i sadeln och har svårt att sitta ner, spänner mig i knäna. Så måste träna på de för att riktigt komma ner i sadeln. Fick tips av bästisen att luta mig lite bakåt och att trycka ner hälarna, så kommer jag komma ner lite mer så småningom :) Kordita skötte sig väldigt bra idag, lite trött men samling i galoppen kom snabbt och de första övningarna tog hon fint. Hon slutar aldrig att förvåna mig. Fina, fina Kordita! :) 
 
Hade de inte vart för allt stöd och pushande från min underbara sambo Robert, hade jag kastat in handduken för länge sedan. Han är för bra den killen! :)

Ner med röven i sadel...

1 Läs mer >>
Idag var hovslagaren i stallet och bytte skor på Kordita. Idag var K väldigt lugn och skoningen gick väldigt smidigt. Har upplevt att de vart problem de senaste med de, som vi inte hade förut. Men hoppas de vänder nu :) jag red sedan barbacka i manegen och de gick faktiskt väldigt bra. I början låg hon väldigt mycke på bettet men med lite lösgörande övningar så gjorde hon rätt sen. Vi övade på gas bromsen, vid byte av gångart kan hon många gånger bli tung i handen. Och de ska hon inte, så till exempel; från trav till skritt, gör jag en halv halt och saktar sedan av men känner jag att hon lägger sig på bettet, så manar jag fram henne igen direkt. Och de gjorde jag om tills hon gjorde rätt och de tog inte många gånger. Men bra att börja passen med de, så hon är lyhörd och lär sig rätt.

Nya skor

0 Läs mer >>
Jag äger en fullblods häst på 11 år, och det har inte alltid varit en dans på rosor, typ nästan aldrig. Hon kasta av mig, hon trampa av mig tånaglar, hon stressade, hon har gått mig nerverna att jag vill slita mitt hår, viljat stå och skrika på henne och ja, tillochmed viljat sälja henne. Och hade hon gått igenom veterinärbesiktningen förra sommaren, så hade hon vart hos en annan tjej. Men hon gick inte igenom pga en kotledsinflammation. Sen blev det lite rehab på det, så hon fick komma hem igen. Jag bestämde mig för att ska hon vara kvar hos mig, så får vi flytta till ett nytt stall och börja om. Så jag gjorde det. Till ett stall där jag lärt mig jättemycket, det hjälper att vara med kunniga ryttare och som pushar en. Började rida för en tränare i stallet, som är jätteduktig. Hon red Kordita, även jag. Och det gick bra. Tills hon började stegra, kasta sig, få panik så fort man tog i tyglarna. Jahopp. Min rädsla kom tillbaks. Blev besök hos veterinären. Vilket visade sig att hon har en mild kissing spines i sadelläget, och i samband med det överbelastat frambenen kraftigt fel, vilket innebar kotledsinflammation i båda frambenen. Lång rehab. Andra sårskador påvägen och en av dem ledde till lymfangit. Som sagt det har varit en lång och brokig väg.
Men just nu, så börjar det kännas bra igen. Vi har börjat träna igen, sakta och försiktigt. Och de har gått väldigt bra. Det var först idag som hon stegrade, och tjaffsade. Men de var mest för att vi hade publik och jag blir nervös då och slutar rida, då tar hon chansen samtidigt som hon känner av min osäkerhet. Men så fort jag började rida, driva och samla så märkte jag stor skillnad och hon slappnade av.

Så ibland tar de lång tid för att hitta varandra men vi har långt kvar, men en liten mini morot är inte alls fel.

3 års slit och tvek b...

0 Läs mer >>
 
Jag börjar nytt jobb den 27e juni och samtidigt den dagen så firar jag och min pojkvän fyra år tillsammans. Det ser bra ut och känns väldigt bra. Men sen är det igång att sälja min häst och det är pga att vi inte passar ihop. Jag har ägt henne i över ett och ett halvt år men det har bara vart strul hela tiden och nu är det inte roligt längre. Det är för mycket nerver och vilja i henne och det passar inte en ryttare som lätt blir rädd. Jag gjorde illa mig när jag var tolv år i en ridolycka och det skadade mig fysiskt och psykiskt. Så när jag inte känner att jag inte har kontroll, låser sig kroppen och huvudet och jag ''vet'' att det kommer sluta dåligt. Jag är rädd att kommer jag fortsätta med min fina häst, för hon är en väldigt fin häst, så kommer jag tappa en stor del av mig själv, hästarna och hästlivet. Stressen har det senaste varit väldigt hög och sån ångest över att jag inte vågar rida längre. Sen träffade jag en tränare som jag red för några gånger och som efter andra gången sa till mig att jag borde sälja henne och köpa en lugnare häst. För vi passar inte ihop och det kommer bli svårt att jag och hästen kommer nån vart. Först kändes det tungt att höra men samtidigt blev det som en befrielse. Något jag känt att jag borde gjort för länge sedan men ville inte ge upp. Tänkte att de kommer bli bättre med tiden. Men de blev det inte. MIn häst behöver en ryttare som gillar pigga och fartfyllda hästar.
Så nu är hon hos en duktig tjej som ska rida henne under sommaren och ta hand om eventuell försäljning. Väldigt konstigt är det med all tid jag plötsligt har. Men samtidigt börjar stressen släppa från mina axlar.
 

En stor förändring på...